Direktlänk till inlägg 14 maj 2013
Hej! Nu hade jag tänkt skriva andra delen av min novell/bok, för att lättare hänga med i berättelsen kan du klicka in på Noveller / Bokkapitel i Kategorier
... Jag hoppades att vi skulle hitta stigen så fort som möjligt för annars skulle vi knappast hinna fram till trollkarlens hus i tid. Vi gick över nerfallna, ruttnande träd och hala stenar. Plötsligt kände jag hur hästen halkade på den fuktiga mossan, och vi var nära att välta. Men hästen återfick balansen i sista sekund, och vi fortsatte. Dock var jag rejält omskakad och darrade lätt. Jag tänkte att jag kanske borde sitta av och se om hästens ben var skadat. När vi kom till ett lite slätare område steg jag av. Hästens ben såg inte svullet ut, men den hade ett cirka två centimeter öppet sår som blödde ganska mycket strax ovanför hoven. Den hade tydligen halkat ordentligt. Jag letade efter ett par örter som medicingumman i byn sagt att skulle stoppa blödningar. Jag gick de få stegen till närmaste buskage och satte mej på huk för att börja leta. Jag letade runt bland de olika växterna och hittade allt annat än det jag behövde. Varför var allting så svårt? Jag var nära att ge upp när jag till slut hittade den rätta. Jag kramade den klibbiga saften ur bladen så gott jag kunde, precis som gumman sagt, sedan smetade jag in såret med saften. Det såg ganska äckligt ut, så jag torkade av händerna på gräset för att bli av med åtminstone litet av den kladdiga sörjan. Jag väntade otåligt på att blodet skulle stelna. Tyvärr tog det längre än jag trodde. Kanske en kvart, men det kändes som timmar. Plötsligt började jag fundera på varför jag inte hörde några djur eller fåglar. Det var helt tyst, bara vinden som ven i träden. Det var ju nästan kusligt. Jag drog min tunna filtjacka tätare runt kroppen. Efter ett tag såg jag att blodet på hästens ben stelnat och jag ville komma iväg så fort som möjligt. Jag kollade hästens ben igen, det verkade bättre. Jag satte mej fort upp i sadeln. När jag på nytt skulle försöka hitta stigen såg jag en stubbe. Inte från ett nerfallet träd, utan ett avhugget, man kunde till och med se var man en gång i tiden slagit in yxan. Jag tänkte att jag inte kunde vara långt borta från bybornas gamla stig nu. Med nytt mod och ett något mer positivt tänkande, fortsatte jag mot det håll jag trodde stigen var...
Fortsättning följer
Var egentligen Hanna som visade den här låten till mej, men tycker den är rätt så bra! Snart borde jag fortsätta fixa lite saker tilll barnkalaset som jag lovat att hjälpa till med... Hanna borde också snart komma hit så får väl övertala henne at...